Startsida

Vad är homeopati?

På mottagningen

Tidsbeställning

Homeopati i världen

Läs mera

Samuel Hahnemann och homeopatins historia

Det var en tysk läkare, Samuel Hahnemann (1755-1843), som i början av 1800-talet la grunden och utvecklade homeopatin ganska långt. På den tiden använde man inom medicinen metoder som åderlåtning, utrensningar och kräkningar och dessutom stora doser av kemiska medel som kvicksilver och arsenik. Hahnemann ansåg att de här metoderna var skadliga och långt ifrån läkande.

Läkemedelsprövning

Han blev desillusionerad och började översätta böcker istället för att jobba som läkare. Det var medan han översatte en bok som han läste om att kinin, som utvinns från kinaträdets bark, användes för att bota malaria eftersom det var bittert. Hahnemann funderade över att det fanns andra bittra substanser, men de kunde inte bota malaria. Han beslutade att testa kinin på sig själv. Han fick symptom som påminde om malariasymptom som oregelbunden feber, utan att ändå få själva malariasjukdomen. När han slutade ta medicinen slutade också hans symptom. Det här var hans första sk. läkemedelsprövning.

Likhetsprincipen

Hahnemann visste också att Hippokrates, som levt nästan 2000 år tidigare (kallas läkekonstens fader), hade sagt att det finns två metoder att behandla sjukdom: genom likheter och genom motsatser. Det betydde att man kunde ge en medicin som framkallade ett motsatt tillstånd jämfört med sjukdomen, eller också kunde man ge en medicin som framkallade samma symptom som sjukdomen.

Genom sina tester insåg Hahnemann hur det hängde ihop: en medicin som kan framkalla symptom i en frisk kropp, kan bota liknande symptom hos en sjuk person. Den här principen kallade han Likhetsprincipen från latinets Similia similibus curentur, vilket betyder att liknande botas med liknande.

Potensering

Efter flera experiment började han skaka flaskorna med läkemedel och upptäckte att den här processen inte bara tog bort de skadliga effekterna hos vissa mediciner utan också att medicinernas läkande verkan förbättrades. Utspädningen tog bort den giftiga effekten hos ett ämne, och skakningen överförde substansens energimönster till en vätska. Det här kallade han potensering.

Om alla sina upptäckter och om principerna bakom den homeopatiska behandlingen skrev han en bok, Organon der Heilkunst, som fortfarande används av dagens homeopater.